Min kanske ätstörning

De ätstörningar som man oftast hör talas om är anorexi och bulimi. När jag mådde som sämst över min vikt och min kropp önskade jag tyvärr att jag hade någon av dem eftersom jag då i alla fall skulle gå ned i vikt. Det är sorgligt att jag faktiskt tänkt så, men som tur är har jag sedan dess tagit mitt förnuft till fånga och faktiskt insett att det är sjukdomar och det ska man inte önska sig. Jag tänkte som så att jag är glad över att jag tycker så mycket om mat och att det därför är i princip omöjligt för mig att få anorexi. Men jag har varit och naggat på hetsätning och bulimi, dock var jag för feg för att fullfölja dem.

Hetsätning däremot hade varit min grej. Min ätstörning, som jag själv kommit fram till att det skulle kunna vara, är att jag gillar att ha föda i munnen. Det spelar egentligen ingen roll vad det är jag stoppar i mig så länge jag får tugga och svälja. Att komma till den insikten har hjälpt mig att fokusera på det största problemet jag kommer få under min viktminskningsperiod: att få bort det där suget som gör att jag stoppar vad som helst i munnen bara för att. Med anledning av det tror jag att LCHF kommer att fungera på mig eftersom det sägs hjälpa till med att dämpa suget och eftersom det är sug-ätandet som gör att jag äter för mycket.

I mitt fall är det socker, eller snabba kolhydrater egentligen, som är boven i dramat. Jag skulle nog inte kalla mig sockerberoende, men min kropp triggas oerhört snabbt och hårt av socker och sötsuget blir rejält. Dålig karaktär som man har för det mesta gör att jag ger efter för detta och får en stunds tillfredställelse. Dock bara en stund för sedan kommer ju skuldkänslorna.

Jag hoppas att jag med LCHF ska bli kvitt sötsuget för jag vet att detta kommer hjälpa mig en bra bit på vägen.