Min tidigare viktresa

Jag har varit mer eller mindre överviktig sedan jag gick i 6:an. Eller det var i varje fall först då jag märkte det själv genom ett foto. Jag blev förskräckt över att den stora personen på fotot faktiskt var jag. Jag var i princip färdigvuxen vid den punkten, har alltid varit tidig i min utveckling och jag vägde väl kanske en 65 kg till mina 165 cm. Det är inte jättemycket, men det syntes på mig att jag var rundare än alla andra. Och det var i den vevan som jag började tänka i dietbanorna.

När jag hade gått halva året i sjunde klass började jag på viktväktarna hemma tillsammans med min mamma. Och det i kombination med lätt gymmande gjorde faktiskt att jag gick ned från mina då 72,5 kg till 61,9. Mitt största viktras någonsin. Men sedan började vågen gå uppåt igen och därefter har jag pendlat ganska stadigt mellan 65 och 68 kg för det mesta. Jag har i princip satt upp en gräns för mig själv och sagt att "när vågen når 70 - då är det dags att banta". Men här sitter jag nu på 75 kg och är i princip fast, känns det som i varje fall.

Jag har gjort något till försök med viktväktarna men tappat sugen efter bara ett tag. Pulverdieter har jag bara haft tålamodet att anamma som högst 2 dagar i sträck och Viktklubb, ptja det hade funkat om jag inte fuskat och dessutom satt upp ett alldeles för högt mål. Det går inte att gå ned 1 kg i veckan konstant och sätter man upp ett för högt mål från början och sedan märker att viktraset inte följer kurvan - ja då blir i varje fall jag mindre motiverad.

För ganska precis två år sedan testade jag GI-metoden på egen hand med hjälp av en lista från Aftonbladet där det stod vad man borde och inte borde äta. Det gick faktiskt bra, jag kände mig flera gånger "ren" i kroppen, men vågen rörde inte på sig lika mycket som jag hade önskat. Just då hade jag bara några kilon som jag ville bli av med men det gick inte som jag hade tänkt. Min vikt var då ca 65 kg och jag drog storlek 38 vilket är mitt mål att kunna komma i igen.

Åren därefter har vikten krupit uppåt och sedan ca 1 år tillbaka drar jag åter igen, precis som i sjunde klass, storlek 42 och det är aldrig kul att prova kläder. Inget sitter som jag vill och jag hatar att behöva köpa så stora kläder. Jag är dock tillräckligt medveten om att jag måste köpa kläder till den storlek jag har - inte den jag önskar att jag hade och det är väl tur det. Men de gamla 38:orna i garderoben hägrar och hånskrattar.

I november förra året, 2008, testade jag för ett kort tag att köra enligt LCHF-metoden. Jag tränade dessutom ihärdigt på gymmet 2-3 ggr i veckan vilket jag inte gjort på säkert 2-3 år. Men vågen vägrade att röra på sig så jag gav upp i samband med julen.

Nu tar jag nya tag och kommer att äta enligt LCHF men dessutom hålla koll på kalorintaget. Jag tror att min miss förra omgången var att jag åt för mycket vilket jag tror beror på min oförmåga att hörsamma hungersignalerna. De är helt ur funktion. Men jag hoppas att detta ska ge med sig när jag börjar äta bättre. Dessutom måste jag bli bättre på att planera mina måltider. För jag avskyr verkligen att laga mat. Tur för mig är ju att ägg är bra, snabbt och lätt att ta med sig.

Det var lite kort om min tidigare viktresa. I kommande inlägg tänker jag skriva ned mina mål för den här resan och lite om mina matvanor. Det kan vara bra för min egen del att kunna gå tillbaka och påminnas om vanorna så att jag inte förtränger dem.